Detta var ju en av ungdomens stora milstolpar. Jag var förstås helt ensam om att tycka att beat street var något att komma med på Waldorfskolan i Hardeberga. Jag vågade inte prata så mycket om det heller. Alla andra var ju hårdrockare eller synthare. Jag fejkade synthare men tyckte i smyg att breaking, grafitti, rapping och deejaying var jävligt fräckt.
Jag tror att jag såg denna filmen 100 gånger när jag köpte den på VHS en bit in på 90-talet. Jag gjorde misstaget att låna ut den till någon och har inte sett den sedan dess.
Visst blir man varm i hjärtat av en B-boy till takterna av planet rock.
Att tugga ölburk är mycket imponerande men gör jävligt ont i munnen. Tro mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar